Den senaste tiden har jag, av naturliga skäl, inte hunnit göra så många nya motiv, men tack vare barnvakt ett par timmar här och där av min kära mor har nu tapeten ”Cauliflower” blivit till. En hyllning till bladet och dess nät av livgivande ”ådror”. Finns i färgerna beige, brunt och grönt. Se tapeten i shoppen.
Det var riktigt trevligt att se hur fint Tinker passade in hemma hos en kund i Umeå. En riktigt trevlig hörnensemble! 
I novembernumret av Elle Interiör kan man på en plocksida se min zebratapet ”Black & White”. Roligt! Kika i tidningen genom att klicka Här.
Det är både utmanande och roligt att ha barn! Oftast är det jättehärligt men ibland undrar man ju om man kommer bli helt knäpp. Idag blev det till exempel nån vajsing med Theos ”lektelefon” efter att han dängt den i backen en massa gånger, så nu behöver han inte trycka på några knappar utan det räcker att man ruckare på den så spelar den hackigt: ”M..m…m..mommy….plingplong…m..m..m..mommy….D..D…D…Daddy…Oh my daaarling…ring ring! Theo tycker det är skitkul och jag känner att hispan är nära!
Nu närmar sig julen med stormsteg och snart kommer vi plocka fram lite röda ting. Även tapeten ”Birch” finns nu i shoppen i en juligt röd färg, även om man kanske inte direkt tapetserar om hemma bara för att det är jul. Färgställningen är faktiskt framtagen på begäran då ett flertal personer har efterfrågat motivet i rött. Färgen är mustigt djupröd med vita samt ljusare röda blad. Se motivet i shoppen.
Det är alltid lika kul när en kund skickar bilder på hur det blev hemma hos dem och speciellt roligt när en tapet verkligen hamnar i rätt miljö, som i denna kunds fall. Ljuset och den vita taklampan passar verkligen tapeten! Oj vad jag skrattade då jag läste att kundens son, Elvis, snart fem år, hade kommenterat tapeten med: ”Pappa, det måste vara världens coolaste tapet”. Han har väl kanske inte sett så många tapeter, men det är ju kul att han gillar den.
Med skräckblandad förtjusning konstaterar jag att vår lille plutt, fem månader gammal om en vecka, har somnat själv i sin spjälsäng kl 21 de senaste två kvällarna. Han har gått från att äta fem ggr om dagen till att äta fyra lite större mål, varav två med smakportion av gröt. Efter sista målet vid åtta har han fått busa lite och ligga och prata med oss i soffan och när han har börjat gnugga sig i ögonen så har jag burit upp honom till sängen. Där har han leendes lyssnat på en sång (det brukar bli Sov du lilla videung eller Byssan lull) och när han glömt av att jag är där, och börjat småprata med djuren på spjälskyddet, har jag satt på babymonitorn och smygit ut. Sedan: inte ett gnäll, inte ett pip ens. Bara tystnad. Jag fick till och med gå upp efter fem minuter för att kolla att babymonitorn verkligen var på. Då sov han redan skönt och djupt. Hoppas hoppas att detta håller i sig!
Annars är det tänderna som är den stora grejen nu. De är på G tror jag. Det dreglas, gnags, bits och tuggas på det mesta, han känner efter i munnen och dreglar ännu mer, ger uttryck för sin frustration med ”GAAAWWW”, ”UAAAA” och ”HUAAAAAAA”.
En annan stor sak är att han redan har fått gå över till sittdel i vagnen, vilket han har gjort med stor glädje. I dag var vi ute på promenad i krispig höstkyla med Theo nedbäddad i den skönt fårskinnsfodrade åkpåsen som Theos mormor så generöst skänkt honom med vintern i åtanke. Han myste ett tag, kikade på omgivningarna och stensomnade.
Theo, 4 månader och 4 veckor.
Nu har jag varit mammaledig med Theo i snart fem månader och tiden har gått jättefort. Det märks ju inte minst här på bloggen, för tiden räcker inte riktigt till, inte till allt man vill hinna med i alla fall. Theo kräver ju uppmärksamhet i princip hela sin vakna tid och ibland känns det som jag sköter två företag, Byracka Design och Familjen AB. För man måste ju hinna med att diska, städa, duscha, fixa käk till Theo 5 gånger om dagen, peta i sig lite mat själv och tvätta alla 511 små pyjamasar och sparkdräkter som ligger högvis i tvättstugan till synes varje dag. Men jag ska inte klaga för jag gillar att göra allt detta – om man bara kunde få en timme eller två då och då för att göra annat. Just nu är Theo nämligen inne i en väldigt mammig fas. Troligtvis beror det väl säkerligen på att det är jag som är hemma och sambon jobbar. Ofta har sambon mkt som ska hinnas med även på kvällar och helger, som fönsterrenovering (som också måste göras) så det blir inte mycket pappatid för dem två för tillfället. Men denna mammighet yttrar sig i alla fall som gnäll så fort jag går ur rummet och gallskrik den timme på måndag- och onsdagkväll då jag är och tränar. Inte kul för någon inblandad. I onsdags var han till och med så ledsen att sambon fick stå med honom i famnen medan jag duschade (fick kika ut titt som tätt) så Theo kunde se mig…:) Visst är det kul att vara populär, men inte på detta sätt… Någon som har haft liknande erfarenheter? Förhoppningsvis är det bara en fas.
Annars så tycker jag det mesta är härligt med Theo nu, han är betydligt mer vaken, förstår mer och har verkligen humor! En riktig sötbomb, som en vän uttryckte det!
Byracka går dessutom riktigt bra, mina tapeter har rönt ganska stort intresse till min stora glädje. Speciellt Birch är mycket populär. Jag har skickat in tävlingsbidraget till Beautiful Business Award också (som Maria på Signerat nominerat mig till), men jag har inga större förhoppningar om att vinna då jag knappt lyckades få tid till att fylla i anmälan vilket resulterade i ganska knapphändiga formuleringar…:)
Hmmm…jag har blivit nominerad av Maria Richardsson på Signerad till årets Beautiful Business Award. Det känns jättesmickrande att hon tycker jag är bra på att driva mitt företag, men jag vet inte om jag ska vara med och tävla… Om jag ska det måste jag hitta tiden emellan matningar och blöjbyten (och underhålla bebis-tid) att fylla i det två sidor långa ansökningsblanketten…
Idag har Skaraborgsbygden även publicerat ett hemma hos-reportage hos mig! Inte så stor upplaga om man jämför med inredningsmagasinen, men all reklam är bra reklam! Dessutom var det totalutdelning!
Idag är jag 28 år fyllda och jag har haft en skön dag i soligt väder med Theo. Dessutom fick jag den vita Stokke Tripp Trapp-stol, som jag gått och dreglat över sedan jag såg den, av mina snälla päron och bror med familj. Babyinsats med retroprickigt tyg fick ju Theo redan i doppresent och nu är ensemblen komplett och lyser upp vårt kök! Bilden är en skärmdump från Stokkes hemsida och är inte så bra (dessutom är min ”stropp” i svart läder – mycket snyggare) men jag ska lägga upp en egentagen bild så snart jag hinner!
Idag fyller också Theo 4 månader och på lördag ska vi inviga stolen med den första smakportionen!
Av sambon fick jag en välbehövlig spadag på Lundsbrunns kurort. Skönt! Men frågan är när jag ska använda den då Theo nu, sedan sambon börjat jobba igen och jag är hemma med honom hela dagarna, har börjat göra skillnad på oss och illtjuter så snart sambon ska ha hand om honom själv… Visst är det smickrande att jag är ”favoriten” men det är inte så roligt att vara så låst heller. Han gråter ju bara jag är borta en timme och tränar. Men det är ju säkert bara en fas, hoppas vi!
