Att gå över tiden är inget skoj. Det är rentav drygt…Man går och väntar på den största händelsen i sitt liv, att vi två människor ska bli en egen liten enhet på tre – en egen familj (en familj på fyra förresten – vi är ju redan tre med Frasse). Man vet att det kommer bli jobbigt att föda men det är nästan ännu jobbigare att gå runt och vänta och ha det framför sig, vara immobil och tung…
I dag har jag varit på MVC på den första ”gå över tiden-kontrollen” och allt var bra. Blodtrycket låg på 130/80 och bebisens hjärtljud låg på 147 (han var vaken och busade). SF-måttet var nästan 37, så hon tippade på att han nu vägde ungefär 3,8 kg.
19 maj, 2009 kl 10:32 f m |
Jag kan tänka mig att det är frustrerande att vänta. Håller tummarna att det inte dröjer så länge till. Kram Sandra
19 maj, 2009 kl 10:58 f m |
ja, nu far han se till att komma ut! 3,8 kg redan…
Tänker pa dig varje dag!
Kram, syster
19 maj, 2009 kl 1:30 e m |
Hej hej tjejen tänker på dig… att han inte vill komma ut men det är väl så att han gillar tryggheten och värmen och bekvämligheten att skumpa runt i magen ett tag till
… stor kram Suzanne
20 maj, 2009 kl 11:48 f m |
Hej Lena!
Har tänkt på hur det gått, antar att det inte satt igång än. Googlade just på att gå över tiden och hamnade här på din blogg, konstigt, va?! Vi går över tiden just i dag, och det känns verkligen som en evighet innan den vill komma ut. Man har ju längtat så länge nu! Jag har dock laddat upp med filmer och böcker & tillåter mig att bara lata och vara sur, för det känns verkligen segt och besviket att den inte vill titta ut. Håller tummarna för er.
Keep it up sister! snartså…
Styrkekramar från din återförsäljare;)