På sista tiden har jag blivit både upplyst om, och börjat inse själv, hur praktiskt det vore att ha en hel servis. Tidigare har jag hållt kvar vid någon liten tonårsmolekyl som har sagt mig att det är lite töntigt att ha en komplett uppsättning tallrikar, koppar, assietter, skålar och kanske någon liten gräddkanna på det, men kanske har jag blivit helt och komplett vuxen nu vid 28 års ålder. För nu vill jag hemskt gärna ha en servis. Och gärna Stig Lindbergs ”Spisa Ribb” från Gustavsberg. Den finns i nyproduktion (diskmaskinsäker! Jippi!) men kostar dessvärre en hel del, prisexempel 400 kr för en mattallrik. Mitt enda hopp är att ngn som tröttnat på sin original-Spisa Ribb-servis och som inte inser dess värde ska lämna in den på Second hand-butiken här i Kvänum. De ska inte heller inse dess värde utan sälja ut den kompletta servisen för 249 kr… Lite långsökt…eller?

Tack gode Gud för alla kaffekoppar med ringar under på fönsterbrädorna, herrsockar i soffan och tröjor nonchalant kastade över hundens korgsäng. Amen.
För vad skulle jag annars ha att göra om dagarna…
Ja, sambon har blivit som en tonåring sedan jag blev mammaledig. Kanske tror han att sockorna får magiska vingar och flyger till tvättkorgen av sig själva eller rentav tvättar sig själva, kör ett varv i torktumlaren och flaxar upp i hans klädskåp. Kanske tror han det eftersom de ligger i soffan eller på golvet då han åker till jobbet och är borta då han kommer hem. Likaså kaffekoppar och öppnade brev bara ”försvinner” sådär skönt under arbetsdagen. Det är lite bekvämt att blir servad. Jag går ju ”bara hemma” ändå. Precis som om det inte var ett heltidsarbete att ta hand om en 6-månaders bebis som är i en fas där han vill bli underhållen relativt ofta.

Men till sambons försvar (mot min trash-talk) så kan jag ju säga att han lagar mat till mig då han kommer hem nästan varje dag då jag är trött efter att ha spenderat dagen med att dansa ”skaka rumpan-affär”-dansen, sjungt ”En gasflygmaskin” tills jag är helt hes, gått långpromenader för att få Theo att sova och matat med gröt så både han och jag har gröt i hela våra hår/fjun. Så han är förlåten för sockorna och kaffekopparna. Han är faktiskt en riktigt bra sambo när jag tänker efter. Och det finns ingen jag blir gladare av att se kring femtiden…:)

I mitten av november fick Byracka en helsida av lokala tidningen Skaraborgs Läns Tidnings temasidor ”Bo i Skaraborg”. De ringde för att kolla om de fick göra ett ”hemma hos”-reportage. Självklart sa jag ja då det är välkommen gratisreklam men då jag är så långt ifrån linslus som man kan bli (gillar verkligen inte att behöva vara med själv på kort) så blev jag ju samtidigt panikslagen el grande. Så det blev till att panikröja hemma de få stunder jag hade över då Theo sov, för att inte visa upp hemmet som det ganska ofta ser ut i min småbarnsvardag: med kladdiga nappflaskor på diskbänken, dammråttor i hörnen, tapetrullar som ligger och fladdrar på golvet i arbetsrummet och 711 små otvättade pyjamasar i hallen…:) Så när hon kom så såg det faktiskt ganska bra ut – en stel fasad av ordentlighet som egentligen kanske inte alltid överensstämmer med hur verkligheten ser ut. Det blev ju lite pinsamt när skribenten så vackert orerade om hur stilfullt vi hade det hemma och hur mkt vi renoverat när man på bilderna ser att fönstren inte ens är färdigrenoverade…men, men. Artikeln var otroligt gulligt skriven och jag är tacksam för att jag fick vara med såklart! Då SKLT är en tidning av jätteformat så blev det lite krångligt med scanningen så därav skarvarna (orkade inte fixa till det).
Läs artikeln här.

Den senaste tiden har jag, av naturliga skäl, inte hunnit göra så många nya motiv, men tack vare barnvakt ett par timmar här och där av min kära mor har nu tapeten ”Cauliflower” blivit till. En hyllning till bladet och dess nät av livgivande ”ådror”. Finns i färgerna beige, brunt och grönt. Se tapeten i shoppen.

Det var riktigt trevligt att se hur fint Tinker passade in hemma hos en kund i Umeå. En riktigt trevlig hörnensemble!

I novembernumret av Elle Interiör kan man på en plocksida se min zebratapet ”Black & White”. Roligt! Kika i tidningen genom att klicka Här.

Det är både utmanande och roligt att ha barn! Oftast är det jättehärligt men ibland undrar man ju om man kommer bli helt knäpp. Idag blev det till exempel nån vajsing med Theos ”lektelefon” efter att han dängt den i backen en massa gånger, så nu behöver han inte trycka på några knappar utan det räcker att man ruckare på den så spelar den hackigt: ”M..m…m..mommy….plingplong…m..m..m..mommy….D..D…D…Daddy…Oh my daaarling…ring ring! Theo tycker det är skitkul och jag känner att hispan är nära!

Nu närmar sig julen med stormsteg och snart kommer vi plocka fram lite röda ting. Även tapeten ”Birch” finns nu i shoppen i en juligt röd färg, även om man kanske inte direkt tapetserar om hemma bara för att det är jul.  Färgställningen är faktiskt framtagen på begäran då ett flertal personer har efterfrågat motivet i rött. Färgen är mustigt djupröd med vita samt ljusare röda blad. Se motivet i shoppen.

Det är alltid lika kul när en kund skickar bilder på hur det blev hemma hos dem och speciellt roligt när en tapet verkligen hamnar i rätt miljö, som i denna kunds fall.  Ljuset och den vita taklampan passar verkligen tapeten! Oj vad jag skrattade då jag läste att kundens son, Elvis, snart fem år, hade kommenterat tapeten med: ”Pappa, det måste vara världens coolaste tapet”. Han har väl kanske inte sett så många tapeter, men det är ju kul att han gillar den.

Med skräckblandad förtjusning konstaterar jag att vår lille plutt, fem månader gammal om en vecka, har somnat själv i sin spjälsäng kl 21 de senaste två kvällarna. Han har gått från att äta fem ggr om dagen till att äta fyra lite större mål, varav två med smakportion av gröt. Efter sista målet vid åtta har han fått busa lite och ligga och prata med oss i soffan och när han har börjat gnugga sig i ögonen så har jag burit upp honom till sängen. Där har han leendes lyssnat på en sång (det brukar bli Sov du lilla videung eller Byssan lull) och när han glömt av att jag är där, och börjat småprata med djuren på spjälskyddet, har jag satt på babymonitorn och smygit ut. Sedan: inte ett gnäll, inte ett pip ens. Bara tystnad. Jag fick till och med gå upp efter fem minuter för att kolla att babymonitorn verkligen var på. Då sov han redan skönt och djupt. Hoppas hoppas att detta håller i sig!

Annars är det tänderna som är den stora grejen nu. De är på G tror jag. Det dreglas, gnags, bits och tuggas på det mesta, han känner efter i munnen och dreglar ännu mer, ger uttryck för sin frustration med ”GAAAWWW”, ”UAAAA” och ”HUAAAAAAA”.

En annan stor sak är att han redan har fått gå över till sittdel i vagnen, vilket han har gjort med stor glädje. I dag var vi ute på promenad i krispig höstkyla med Theo nedbäddad i den skönt fårskinnsfodrade åkpåsen som Theos mormor så generöst skänkt honom med vintern i åtanke. Han myste ett tag, kikade på omgivningarna och stensomnade.