Jag lägger upp lite bilder på magen som den ser ut nu då det har efterfrågats av några i min bekantskapskrets som läser min blogg. Ni får ha överseende med den tomma blicken då klockan var tre på natten i går kväll när de togs (vi kom hem från en 30-årsfest och kom på att magbilder ju skulle tas). På måndag går jag in i vecka trea nolla, vilket känns väldigt stort, för nu är det bara 10 veckor kvar till drop down…typ. Man vet ju inte riktigt hur lång tid plutten har tänkt att stanna därinne men som alla blivande mödrar så har man ju en känsla och den säger mig att han kommer vilja komma ut tidigare. Men så hade jag ju också en känsla av att det var en liten tjej därinne – och det var ju en pojke fick vi reda på under ultraljudet. Så den där känslan kanske inte är så mycket att gå efter trots allt. Jag mår faktiskt bättre än innan jag blev gravid om man bortser från de 9 kg som jag har ökat i vikt och som gör allting lite tyngre att göra, jag börjar känna mig lite som en val. Att gå en rask timmes promenad med någon vän och prata samtidigt resulterar i en andfåddhet som inte är av denna värld och att resa sig ur soffan är ett litet projekt i sig då mina magmuskler numera sitter någonstans på sidorna av min överkropp.
På gravidsidorna kan man läsa om vecka 29/30 att man ”nu ska kunna känna sin bebis några gånger per dag”. Några gånger! Herregud, vår sparkar ta mig tusan hela tiden, boxas i revbenen och där man är som kittligast på höftbenskammen, trycker ut huvudet och rumpan åt höger och vänster och sprattlar så det går att se med blotta ögat. I bland ser det nästan ut som jag har svalt en kartong då magen står ut åt fyra håll!
Men det är häftigt, och tryggt, att veta att vår lille klimp som nu väger 1200-1400 gram är livsduglig och skulle med stor sannolikhet kunna överleva om han kom ut nu. Att förlossningen närmar sig med stormsteg skapar också en pirrig känsla, det är ju det största ögonblicket i ens liv och farhågor, längtan och nervositet blandas till en härlig cocktail av förväntan. Så nu börjar vi längta allt mer efter lille Oliver/Alfred/Teodor/? – vår lille vårbebis!
Byracka Design 
1 mars, 2009 kl. 4:30 e m |
Vad roligt. Grattis än en gång!
1 mars, 2009 kl. 9:33 e m |
Tack Frida!
2 mars, 2009 kl. 6:48 f m |
Vilka härliga magbilder!
Kram Sandra
2 mars, 2009 kl. 12:37 e m |
Men vad fin du är! =) Ser mest ut som om de 9 kilona sitter i den gravida magen där de ska vara! Fina pojknamn ni väljer mellan! Å så spännande. Jag hade också en känsla av att Leia skulle komma tidigt – och det gjorde hon – 3 veckor! Dan efter jag gick hem från jobbet satte det igång! =)
4 mars, 2009 kl. 10:07 f m |
Fint! 🙂 Det är så skönt ut när man passerar den vecka 28 och oddsen för en frisk bebis ökar markant. Sen är det bara att njuta resten av ”raktsträckan” in i mål. 🙂
4 mars, 2009 kl. 10:25 f m |
Malin: Tack! Haha, ja visst är det jätteskönt nu när han skulle kunna klara sig utanför magen, men ”raksträckan” kan ju dock vara ganska krokig med tanke på alla diverse krämpor man kan få de sista månaderna. Men än så länge har jag ju mått bra, så jag hoppas på en fin och solig raksträcka in i mål!
10 mars, 2009 kl. 1:00 e m |
Åhh vilken fin magen! Tänk att det bara är 10 veckor kvar! Sååå spännande!
Målaren vi hade bestämt med för att sätta upp min fina Dandelionstapet kom aldrig… Nu har vi äntligen hittat en ny, som kommer vecka 13. Åh vad jag längtar. Har varit hos en färgaffär & beställt grå färg till.
Ta hand om dig & ha det så bra! KRAM!