Archive for maj, 2009

Att bli en familj

27 maj, 2009

Nu har vi varit hemma i snart två dagar och lugnet börjar lägga sig något över vår lilla familj. I dag kommer en barnmorska från Lidköping till oss för ”BB-vård i hemmet”. Lillpysen sov faktiskt sex timmar i natt (från ett till sju) vilket var oerhört skönt! Sedan har vi ammat, ammat, ammat sedan dess…:) Bröstvårtorna är helt såriga men det är skönt att det äntligen börjar bli lite mer mat i tuttarna! 🙂

Annonser

Hemma från BB

26 maj, 2009

Teo

Nu är vi hemma från BB med vår alldeles egna lilla prins! Det har varit omtumlande dygn men snart hoppas jag att vi kommer att komma iordning i vardagen igen och ha fått in lite nya rutiner.

Förlossningen gick bra, här kommer en kort summering: Vattnet gick på fredag morgon, 22 maj, och vi åkte in till KSS kl 15.00 på kontroll. Allting såg bra ut så vi fick åka hem igen och avvakta värkar. Redan kl 18.00 på kvällen satte de igång, som molande mensvärk, och stegrades sedan under kvällen. Jag ville inte riskera att åka in för tidigt och få åka hem igen så jag försökte hålla ut så länge som möjligt hemma. Därför spelade  sambon och jag frågesport, med pauser för värkarna som kom typ var 8 minut. Klockan två på natten insåg vi att vi nog skulle få barn i natt, så vi åkte in. Jag låg i baksätet och försökte ta värkarna när de kom. Klockan tre skrev vi in oss på förlossningen och hamnade på ett rum där de kollade CTG, sedan fick vi gå vidare in i ett annat rum där vi skulle vila tills ”det inte gick längre”. Där var vi kanske en halvtimme, sedan testade jag att duscha hett då värkarna var ganska starka (jag kunde inte stå upp när de kom) och kom mkt tätare. Strax därefter, klockan fem på morgonen, fick vi komma in på en förlossningssal där barnmorskan skulle kolla hur mkt öppen jag var och sätta en skalpelektrod på pluttens huvud. Jag var livrädd att hon skulle säga att jag endast var öppen ngn centimeter, men jag var redan öppen 5-6 centimeter! 🙂 Jag fick börja andas lustgasen, som blev en trogen vän under förlossningen.

Efter detta är mina minnesbilder suddiga och fragmentariska då jag var så hög på lustgasen, men sambon har berättat vad som hände. Jag jobbade på i värkarbetet och stod hela tiden i en förlossnings-gåstol på golvet (eller snarare hängde). Sambon kollade CTG:n och sa till när jag skulle börja andas lustgas igen och masserade min rygg helt sårig :). Vid denna tid upptäckte barnmorskan att skalpelektroden hade lossnat så hon var tvungen att sätta en ny (stackars pluttens huvud var helt sårigt när han kom ut…) Sambon berättar att han hade frågat mig om jag ville ha epiduralbedövning och tt jag hade sagt ja, men när barnmorskan kom in hade hon sagt att hon tyckte att jag klarade mig utmärkt utan och om vi inte skulle fortsätta md bara lustgas. Och då hade jag tydligen bara sagt: ”Jaaaa…” alldeles groggy. Hade nog ingen aning om vad jag svarade på. Vid sjutiden var det skiftbyte och två yngre superduktiga barnmorskor tog över, Maria och Nana. Jag hade tyligen lyckats heja lite på dem emellan värkarna, men var annars väldigt fokuserad på uppgiften, helt inne i min lilla bubbla. Vid åttatiden märkte sambon att jag hade en annan slags värk och ropade på barnmorskorna som inte var inne i rummet. Jag hade börjat få krystvärkar så de lade upp mig på undersökningsbordet och kollade hur mkt öppen jag var och visst var jag öppen 10 centimeter. Jag minns att jag sa ”jag vill ha epidural” och att de bara hade skrattat och sagt att det var det minsann lite försent för nu, det var bara att krysta på och försöka få fram plutten. I denna vevan, berättar sambon, började jag också skratta ett riktigt vansinnesskratt, förmodligen pga lustgasen. Nästan exakt klockan 09.00 på lördag morgon var pluten ute. Min upplevelse av förlossningen sista fas var att det var väldigt ursprungligt allting, jag kunde inte hålla inne primalskriken som kom ut och det gick inte heller att hålla emot, vilken urkraft! Det var en nästintill religiös upplevelse. När de lade upp bebisen på bröstet var jag helt slut men oerhört lycklig. Han var så fin redan från början och skrek ordentligt!

Värkarna har kommit igång!

22 maj, 2009

Vid sextiden började jag känna av svaga värkar som sedan dess har kommit med cirka 10 minuters intervaller och hålla i sig ungefär en minut. De har snabbt blivit starkare tycker jag och känns nu som minutlånga ”attacker” av överjävlig mensvärk som ett smärtande bälte kring buken. Men sedan är det lugnt emellan. Jag försöker slappna av och andas genom värken redan nu för att försöka få in tekniken innan smärtan blir värre, för det lär den ju bli.

Snart ska vi kolla på film o käka kvällsmat, sedan vila. Troligtvis kommer vi väl åka in i natt…

Fick åka hem igen…

22 maj, 2009

Nu har vi varit på kontroll på antenatalavdelningen på KSS och gjorde en ordentlig CTG samt ultraljud för att kolla att han låg med huvudet nedåt (för det hade både barnmorskan och läkaren svårt att känna (knortig bebis vi verkar ha!) Eftersom inga värkar har kommit igång och de sa att allt var bra fick vi åka hem (45 minuter enkel resa…) igen. 

72 timmar efter vattnet gått väntar man innan man sätter igång förlossningen, men det blir täta kontroller så vi ska dit i morgon kl. 11.00 igen om inte värkarna har kommit igång innan dess. Sedan blir det resor dit både på söndag och måndag om inget händer.

Vid två tillfällen (då jag klev ur bilen vid KSS samt nu närjag klev ur bilen hemma igen) så har det runnit massor av vatten i en halv minut, vätt ned två par byxor, så nu har inte plutten så mkt kvar att simma runt i…vattnet är i alla fall klart. Så nu blir det väl till att äta och vila ifall det sätter igång framåt natten…

Vattnet har gått!

22 maj, 2009

I morse halv nio kom slemproppen och sedan, när jag reste mig upp, kändes det som att jag kissade på mig :). Det var vattnet som gick! Bytte trosor och strax därefter var de också genomblöta…så det blev till att duscha och byta igen, sambon fick åka till Ica för att köpa de tjockaste maxibindorna de hade och nu sitter jag här och läcker lite då och då (ofta när jag reser på mig). Jag har fått tid på antenatalavdelningen på KSS kl 15.00 om inte värkarna har kommit igång innan dess. Än så länge är det lugnt. Ska ta en promenad snart för att försöka få igång det.

Skönt ändå att det började nu på morgonen så att man fått sova (fast det behöver ju inte innebära att ngt har hänt innan natten). Väskorna är dock packade o dagmatten är förvarnad.

Kanske har plutten tänkt att födas på samma datum som jag! Jag är ju född den 23:e september!

Att gå över tiden…

19 maj, 2009

Att gå över tiden är inget skoj. Det är rentav drygt…Man går och väntar på den största händelsen i sitt liv, att vi två människor ska bli en egen liten enhet på tre – en egen familj (en familj på fyra förresten – vi är ju redan tre med Frasse). Man vet att det kommer bli jobbigt att föda men det är nästan ännu jobbigare att gå runt och vänta och ha det framför sig, vara immobil och tung…

I dag har jag varit på MVC på den första ”gå över tiden-kontrollen” och allt var bra. Blodtrycket låg på 130/80 och bebisens hjärtljud låg på 147 (han var vaken och busade). SF-måttet var nästan 37, så hon tippade på att han nu vägde ungefär 3,8 kg.

Sammandragningar

17 maj, 2009

Under eftermiddagen och kvällen har jag haft en hel del icke smärtsamma sammandragningar. Nu har jag haft 6-7 st var 6-7 minut (klockade dem på värktimer.se) och de håller i sig 0,5-3 minuter. Magen blir hård som en boll men det gör inte ont, så det är nog trots allt inga ”riktiga” värkar. Så jag har slutat att klocka dem nu. Förmodligen är det bara livmodern som tränar sig inför det som komma skall, men det kanske är på G hyfsat snart i ala fall? 🙂

Today is the day…

15 maj, 2009

…men det verkar väldigt lugnt. Han verkar inte bry sig om att barnmorskan har sagt att han ska komma ut idag. Men men…dagen är inte slut än. Har dock inte haft en enda sammandragning under hela dagen. Han bökar lite ibland, kickar till och verkar sedan slumra till emellanåt. Så det är väl bara att bida sin tid antar jag…

I morgon är det BF!

14 maj, 2009

Det känns väldigt märkligt att det i morgon är BF. Kan inte fatta att det redan har gått 9 månader och nu tolkar man minsta magknip som ”Oj! Nu kanske det sätter igång!”. Men än så länge har det tyvärr varit väldigt lugnt, inga värkar att tala om… 😦 Lite sparkar då och då bara, men jag tycker han känns ganska ordentligt större nu, så snart kanske han tycker det blir för trångt! 🙂

I natt hade jag nog min första ”riktiga” sammandragning, för det började högst upp i livmodern och ”krullade” sig sedan nedåt, Jag blev klarvaken på en millisekund och jag minns att ögonen blev stora som tefat! Haha! En ny känsla! Fast den gjorde ju dessvärre inte ont, så det var ju alltså ingen riktig värk… Vi får väl se vad som händer. Jag ska gå en längre promenad med vovven nu och hoppas på att han har tänkt att hålla tidsplanen! 🙂

Sista MVC-besöket

12 maj, 2009

I går var jag på mitt sista MVC-besök (såvida jag inte går över tiden) och allting såg bra ut, mitt blodtryck hade till och med gått ned från 130/85 till 120/80! Det beror nog på att jag nu är hemma och är ledig (från mitt ”vanliga” jobb, inte från Byracka) och kan lägga mig och vila när jag behöver, vilket är oerhört skönt. Bebisens hjärtljud låg på 134 vilket jag tyckte lät lågt (har ju legat på 140-150 tidigare) men barnmorskan menade att han dels är större, dels kanske låg och sov och så brukar tydligen hjärtljuden gå ned när barnet förbereder sig på att födas. Jag hade inte heller gått upp ngt mer i vikt sedan förra besöket för två veckor sedan vilket är skönt! 🙂

Nu är det dags för upploppet! På fredag är det BF-dagen och jag hoppas han vill komma ut då eller tidigare för nu börjar det bli lite jobbigt med magen, i natt sov jag inte mycket trots nya fina mörkläggnings-rullgardiner. Kanske berodde det på att jag sov mycket natten till igår, men det är inte kul att stirra i taket en hel natt.

I går hade jag också vad jag tror var förvärkar, de gjorde inte ont men magen blev helt hård! 🙂